Ekorrhjulet

Jag har inget att skriva, inget att säga känns det som.. därför har jag inte skrivit på ett tag. Det känns som att livet bara rullar på, jag hinner inte reflektera särskilt mycket och jag tar mig inte tid att göra det heller. Vår käre Filip 1 1/2 år är "mammigare" än någonsin och är som ett plåster på mig i stort sett all sin vakna tid.. Jätte gulligt i lagom dos men inte hela tiden.. (han ska förresten pussas och kramas hela tiden också, vilket ju är mysigt - och då menar jag verkligen pussas och kramas.) Idag när Elias och jag kom hem höll han på att krama ihjäl Elias, så glad blev han, lilla plupp. Men jag kan känna att jag saknar min riktigt egna tid och mina alla härliga samtal med mina vänner. . Jag ser ju att jag hade mycket av de härliga utvecklande samtalen dagligen på mitt tidigare jobb, eftersom många där även var mina vänner privat. Nu, på en ny arbetsplats har jag inte kommit dit .. ännu.. hoppas jag. Men det gör ju också att det krävs än mer "underhåll" av de vänner jag har för att inte tappa bort varandra - små ögonblick rinner lätt förbi och ekorrhjulet snurrar..