Jag är Jag & Du är Du

Har inte skrivit på några dagar.. Har haft fullt upp plus att Filip har haft några riktiga skrikarkvällar och inte velat sova alls... puh. Så nu känner jag mig ganska slut måste jag säga. Han verkar ha kommit in i separationsfasen då han inser att vi inte är ett, utan han är en egen individ. Så fort jag går utom synhåll blir han smått hysterisk och skriker vilt. Stressande och tröttande?? Oh yes! Han sover inte ens på dagen, ska bara umgås och umgås.. hela tiden. Ikväll somnade han ganska tidigt ändå, peppar, peppar...

Tänk att älska någon så mycket och samtidigt ibland bara vilja skrika rakt ut och få vara ENSAM - men det är väl det som är kärlek..??

Sen är det ju Gizmo.. Gizmo är vår underbara perserkatt som tyvärr inte får lika mycket plats med två små barn i huset.. Så sover dom, är ju inte han sen att komma och trycka sig intill en och vilja gosa. Och då menar jag gooosa. Han kommer och pussar och pussar med sin nos,klappar med tassen i ansiktet. Läser jag kommer han och slänger sig ner över tidningen. Bloggar jag kommer han och lägger sig över tangentbordet.. typ nu...

Jag tycker ändå att han funnit sig bra med barnen. Han gillar läget liksom, men jag kan tycka lite synd om honom ibland. Speciellt när jag verkligen inte orkar med honom utan bara vill ha mitt eget space, då kan han titta lite sorgset på mig och lunka iväg. Men för det mesta ger jag honom lite tid varje dag.


Här kom en annan katt lite för nära, då gäller det att hålla på sitt revir och försöka se lite skräckinjagande ut..